Har inte en nobelpristagare en moralisk plikt att prioritera svenska medier i floden av intervjuförfrågningar? Det är ju ändå ett svenskt pris?
Har inte en nobelpristagare, om hon nu accepterar priset, ändå nåt slags tillgänglighetsplikt för medier? Är det helt ok att bara dra ner rullgardinen dag två och inte göra några intervjuer what so ever?
Nä, det tycker jag inte. Om det inte finns synnerliga skäl till att hålla sig undan, typ dålig hälsa eller så. Annars tycker jag faktiskt att man har ett slags representationsplikt i medierna under tiden efter att man fått priset. Kanske ett helt år efter rent av. Det är liksom priset för att få priset. Och vill man inte ha det kan man ju tacka nej.
Ja, jag står för att jag i dag är en gnällig redaktör. Jag tycker inte det är ok att dag två säga nej till what or who so ever. Som Herta Müller gjort, om det nu var någon som undrade vem jag syftar på.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment