manifesterande jury

Angående de två litterära manifest som på kort tid publicerats i DN; Det känns friskt att vi har två medlemmar ur Vi:s litteraturpris-jury engagerade i debatten - och en i varje läger. Jerker Virdborg i det första manifestet och Anna-Karin Palm i det senare.

Våra jurymöten är mycket riktigt vitala, vilda, envisa diskussioner. Och väldigt roliga. Just nu håller vi på att läsa som bäst inför nomineringarna, som presenteras i Vi:s oktobernummer.

körkort

Alltså. Jag brukar inte skryta men... nu måste jag, högst oödmjukt, berätta att jag tagit körkort i sommar. I april visste jag inte vad kopplingen var för nåt, i augusti körde jag upp och blev godkänd. "Akademiker kan inte köra bil," löd bilskolans chefs hårda omdöme i början av sommaren. "Teoriprovet fixar de, men inte körningen."
Ha, ha, säger jag bara. Jag är faktiskt stolt. Mycket stolt.
Och samtidigt skräckslagen! Sedan jag fick barn har jag blivit så rädd för att dö.

Lyssna gärna på Tankar för dagen i P1 måndag 31 aug, där berättar jag om likheterna mellan körkortslektioner och en självutvecklingskurs.

Jag kommer att göra Tankar för dagen i P1 fyra måndagar i rad, om olika ämnen, med start den 31 aug. Väldigt kul, men ganska svår form. En krönika som ska vara angelägen men inte polemisk. Som ska vara existentiell men inte präktig. Personlig men inte privat. Tidlös och aktuell på samma gång. Ja. ni fattar. Den som lyssnar får väl döma själv.

Augusti

Hoppla. Det går snabbt, man är borta i nio månader och uppfostrar barn och sen är man plötsligt tillbaka på redaktionen och det är lite som att återse en gammal god vän, man fortsätter där man var sist. Allt är som vanligt, det lunkar på (eller snarare rullar, rusar på). På ett bra sätt.
Det är kul att vara tillbaka och göra tidning.

Jag har läst mycket Lennart Hellsing under min föräldraledighet för min 3-åring. Lennart Hellsing är som bekant genial. Han är den ende barnboksförfattare vars texter jag egentligen står ut med att läsa om och om igen, samma text varje kväll. Det är en ren fröjd att få läsa hans musikaliska rim och ordkonster. Om och om igen. Nonsens och livsvisdomar om vartannat. Det är hårt, det är svårt, ett piratliv som vårt.

Och 3-åringen kan allt utantill. Hellsing lärde honom rimma för länge sen.

Därför är det inget mindre än en SKANDAL att utställningen om Herr gurka och de andra på Kulturhuset i Stockholm - som det varit en del publicitet kring i media - är så liten. 90-åringen Hellsing är värd en rejäl retrospektiv utställning av sitt författarskap. Inte i ett litet förmak till Rum för Barn. Nej nej nej. Han ska ha en av de större lokalerna, på nåt av de fina våningsplanen. Så att mer material och information får plats.
Så att alla kan komma och titta. Så barnen kan få se och leka med herr gurka och kusin vitamin och krakel och alla miljöer. Men så att också vuxna får en bra genomgång av LH:s livsverk.
Fatta hur många svenska författare och poeter som präglats av LH:s ordekvilibristik. Det går nog inte att överskatta.