prisutdelning i kväll

Det blir trumpet också! flott som bara den!

Ramqvist fick priset

Nu är det officiellt, Karolina Ramqvist får Tidningen Vi:s litteraturpris 2009.
Jag träffade henne för den stora pristagarintervjun och kan rapportera mitt intryck: en lugn, eftertänksam, trevlig person. En som formulerade sig i precis perfekt lagom takt för att en reporter ska hinna anteckna ordagranna citat. Lite tillbakadragen.

Här kan ni läsa intervjun, samt motiveringen.
På torsdag på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan Stockholm kommer jag att intervjua henne på scen. (Nu har jag fått besked. det blir små muffins och nåt att dricka till. )

Augustprisnomineringarna

Kom just tillbaka från presskonferensen för Augustprisnomineringarna.
Fina val, fina motiveringar. Men jag hajade till inför en formulering i motiveringen av Per Agne Erkelius roman Hotel Galicja.
Juryn kallar konstigt nog hans roman för "vittneslitteratur". Den är fiktiv, en historisk roman möjligen, men inget vittnesmål . Vittneslitteraturen från andra världskriget är skriven av dem som var med om kriget, den är i regel baserad på egna upplevelser. Tänk Primo Levi, Imre Kertesz, mfl.
Glidningen där blir väldigt märklig, man kan ju inte (ens i litterär form) vittna om en historisk händelse som man aldrig har upplevt?

Feghet är inte respekt

Minns ni hur debatten gick i Sverige i samband med Muhammedkarikatyrernas publicering och de efterföljande upploppen?
I DN Boklördags intervju med Salman Rushdie finns en passage alldeles i slutet, som på pricken beskriver vad som hände. Att så många under täckmanteln av att de var känsliga och respektfulla inte ville publicera, när det egentligen handlade om helt vanlig oglamourös feghet och rädsla:

"Men när det finns ett hot om våld ändras situationen och därmed borde alla tidningar i världen ha publicerat teckningarna.
– Hot om våld kan inte mötas med undfallenhet. Det leder bara till mer våld. Det är oroande att så många som valde att inte publicera lutade sig mot respektargumentet. De var bara rädda och när rädslan kallas för respekt visar det att vi blivit fegare."

(Läs hela artikeln här.)

Tänk vad förbluffande få svenska intellektuella ändå som såg det på detta (rätt självklara) sätt.

Vi:s litteraturpris

Den 29 oktober, torsdag, är det dags! Då presenteras den som får Vi:s litteraturpris i år. Och för första gången är spektaklet offentligt. Kom till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm och var med. kl 17.30. Vi pratar med Pristagaren och sedan signerar han/hon böcker.

Jag har pressat Helena, vår marknadschef: Alla som kommer får en presentpåse. Fiskdammsupplägg fast för vuxna -- dvs man får grejerna direkt, utan att behöva fiska bakom en filt. Bra va?

Herta M svår att nå

Har inte en nobelpristagare en moralisk plikt att prioritera svenska medier i floden av intervjuförfrågningar? Det är ju ändå ett svenskt pris?

Har inte en nobelpristagare, om hon nu accepterar priset, ändå nåt slags tillgänglighetsplikt för medier? Är det helt ok att bara dra ner rullgardinen dag två och inte göra några intervjuer what so ever?

Nä, det tycker jag inte. Om det inte finns synnerliga skäl till att hålla sig undan, typ dålig hälsa eller så. Annars tycker jag faktiskt att man har ett slags representationsplikt i medierna under tiden efter att man fått priset. Kanske ett helt år efter rent av. Det är liksom priset för att få priset. Och vill man inte ha det kan man ju tacka nej.

Ja, jag står för att jag i dag är en gnällig redaktör. Jag tycker inte det är ok att dag två säga nej till what or who so ever. Som Herta Müller gjort, om det nu var någon som undrade vem jag syftar på.

Obama och Müller

Vilket märkvärdigt val, fredspriset till Barack Obama. Kan inte karln få hinna uträtta något innan han får det? Eller får han det snarare för att hans företrädare Bush var så illa omtyckt och Obama inte fortsätter föra samma politik? Det måste ju krylla av personer som arbetat hårt och länge världen över med belöningsbara projekt. Och som kanske behöver pengarna och uppmärksamheten bättre än USA:s president.

Och apropå litteraturpriset: Det var länge sen jag var så sugen på att läsa mer av en litteraturpristagare så som jag blir med Herta Müller. Först ska jag bara läsa klart nyutkomna boken av Alice Munro, kanadensiska novellisten som jag tippade skulle få priset i år.

herta müller!

Det var väl då för väl att det blev en kvinna.

Men framförallt förstås! En författare med ett verkligt angeläget ämne, som skriver om yttrandefrihet och förtryckarmekanismerna i en diktatur. Bra val, akademien.

Här på redaktionen var det chefen Anneli Rogeman som vann gissningstävlingen. Jag hade gissat på Alice Munro eller annan utomeuropeisk kvinna, ej västerländsk. Ingen trodde på Joyce Carol Oates. Nån trodde Amos Oz. Det trodde inte jag, jag tror att akademien upplever det som för politiskt att välja en israel, oavsett om han är fredsaktivist eller ej. Konstigt att han var en sån lågoddsare hos Ladbrokes.

Att göra lista

Skriv ut en intervju i dag, mellan mötena.
Gör en annan intervju i morgon.
Läs:
Etgar Keret.
Alice Munro.
Gellert Tamas De apatiska.
Elisabeth Åsbrink Smärtpunkten.
(Helst i helgen alltihop.)
Kompa ut i morgon eftermiddag.
Fixa två presenter, till en tvååring och en tre åring.
I helgen:
Gå på barnkalas 1.
Gå på barnkalas 2.
Åka till Ikea och köpa en grej som vi skulle ha fixat för länge sen.
Vattna orkidéerna.
Ta reda på vem som får nobelpriset i år.
Ta reda på när vi ska gå till synagogan nästa vecka på Simchat Torah (barnen får godispåsar).
Boka tvätt-tid.