bokmässan 2008

Det känns som om det är mer människor än någonsin i hallarna på Göteborgs bokmässa. Och krävs särskild teknik att ta sig fram i folkmassan / litterära trängselmingel när man är i åttonde månaden.

Några highlights ur programmet: igår spännande seminarium med Gellert Tamas -- om hans nya dokumentärbok om apatiska flyktingbarn, den som skulle kommit ut i höst men kommer i vår istället.

Intressant samtal och sedan bra action i diskussionen, es läkaren han hoppat på som om jag minns rätt heter Thomas Larsson(??) i sina granskande reportage i SVT och även i kommande boken förmodar jag, själv satt i publiken och sedan fick två intensiva minuter att försvara sig på. vilket han gjorde, med ett koncist och upprört anförande.

Tamas bok är klart en av de intressantaste i kommande vårutgivningen.

seminariet om romernas situation i Europa var nedslående (lett av Maria Leissner, en av gästerna var Rolf Ekéus), men det var konstigt att distinktionen mellan att faktiskt vara statslös och sakna formella, grundlägande rättigheter -- och att vara offer för en (smyg) diskriminering och rasism TROTS att man har de formella rättigheterna var så luddig. det är trots allt en viktig skillnad.

Peter Kilhgård och hans förläggare Magnus Bergh hade en särskild kemi på scen i dag fredag em under sitt seminarium -- de liksom satt och mös och delade en humor med ironisk anstrykning.

Förresten, John Ajvide Lindqvist fick Göteborgspostens litteraturpris. Han är ju som bekant nominerad till Vi:s litteraturpris också.

Nobelpris-Hertha Müller i samtal med Aris Fioretos kunde varit mer pedagogiskt -- dvs samtalet fördes på tyska och tolken, som säkert var jätteduktig för övrigt, hade dålig mik-teknik = svårt att höra vad hon sa. synd på så rart seminarium.

FRA och det moraliska dilemmat

Idag i DN säger Birgitta Ohlsson (som lade ned sin röst i riksdagens omröstning om FRA) att hon ångrar att hon satte partiet framför sina egna ideal. Det interna spelet kring FRA - och konsekvenserna det fått för de individer som var kluvna - är högintressant, inte bara politiskt utan för alla som intresserar sig för hur makt utövas.
Missade Agenda i går kväll om partipiskan under de interna FRA diskussionerna, det måste åtgärdas.

fru ordföranden

Intervjuade Horace Engdahl som sa att under akademiens nobelmöten kallas den som är ordförande för direktör, eller snarare herr eller fru direktör. Det finns fler ganska strikta formaliteter som de håller sig till under diskussionerna.

Alla akademiens medlemmar skärper sig därmed och de pratar inte alls i munnen på varandra på samma sätt som till exempel vi gör, i Tidningen Vi:s litteraturprisjury.

De är en underbar jury, men jag insåg genast att vi behöver fler regler på våra litteraturprismöten. En bra början vore att man kallade juryns ordförande, dvs mig, för fru ordförande. Det måste jag meddela dem när vi ses nästa gång. Så det blir lite ordning på torpet.

Jag fick intrycket att Horace E också tyckte att det var en bra idé.

sand

Här ett citat som jag fick i dag på mailen från min käre long lost friend i Brooklyn, NY, Kenneth. Det är ur en tidningsnotis författaren Joseph Roth publicerade i Berliner Börsen-Courier, October 23, 1923 under titeln "SCHILLER PARK":

"Sand is something that God invented specially for small children, so that in their wise innocence of what it is to play, they may have a sense of the purposes of and objectives of earthly activity. They shovel the sand into a tin pail, then carry it to a different place, and pour it out. And then some other children come along and reverse the process, taking the sand back whence it came. And that's all life is."

Svenska författare och hus

Vad är det med svenska (manliga?) författare och hus? Har just läst tre böcker på raken där hus på vischan spelar en central roll. Helt av en slump har jag läst dem i ett svep, men frågan är om det är en slump att de alla innehåller träkåkar på landet.
Först John Ajvide Lindqvists senaste roman Människohamn. Glesbygd, skärgårdsmänniskor, ett viktigt hus som kallas Smäcket, som ägarens släkting smäckat upp en gång i tiden.
Sedan Sven Olov Karlssons Amerikahuset -- återigen landsbygd och förfallet hus som medelålders man återvänder till efter tragisk händelse (precis som i Människohamn). Och ovanpå det läser jag PO Enquists Kapten Nemos bibliotek där Det Gröna Huset är en central symbol.

Är det något kulturellt? naturen - landsbygden - det egenhändigt byggda hemmet, torpet.
Det är något väldigt bofast med det hela.

Detta är ett text

Test, menar jag förstås. (Jag håller på att utbildas i bloggeri.) Hur jag än bär mig åt för att stuva undan har jag för mycket böcker som belamrar mitt skrivbord. Det är hemtrevligt och stressande på samma gång.Jag håller just nu på att läsa reportageboken Gomorra, av Roberto Saviano, om Camorran i Neapel. På vägen till jobbet - solen sken på söder mälarstrand - läste jag det ruskiga avsnittet om hur maffian provar ut knarkblandningar på nedgångna heroinister, som ett slags mänskliga försökskaniner. makabert.Nu ska jag enligt vår webredaktörJenny Morellis manual lära mig att göra en länk i texten. Till exempel till Tidningen Vi