Augusti

Hoppla. Det går snabbt, man är borta i nio månader och uppfostrar barn och sen är man plötsligt tillbaka på redaktionen och det är lite som att återse en gammal god vän, man fortsätter där man var sist. Allt är som vanligt, det lunkar på (eller snarare rullar, rusar på). På ett bra sätt.
Det är kul att vara tillbaka och göra tidning.

Jag har läst mycket Lennart Hellsing under min föräldraledighet för min 3-åring. Lennart Hellsing är som bekant genial. Han är den ende barnboksförfattare vars texter jag egentligen står ut med att läsa om och om igen, samma text varje kväll. Det är en ren fröjd att få läsa hans musikaliska rim och ordkonster. Om och om igen. Nonsens och livsvisdomar om vartannat. Det är hårt, det är svårt, ett piratliv som vårt.

Och 3-åringen kan allt utantill. Hellsing lärde honom rimma för länge sen.

Därför är det inget mindre än en SKANDAL att utställningen om Herr gurka och de andra på Kulturhuset i Stockholm - som det varit en del publicitet kring i media - är så liten. 90-åringen Hellsing är värd en rejäl retrospektiv utställning av sitt författarskap. Inte i ett litet förmak till Rum för Barn. Nej nej nej. Han ska ha en av de större lokalerna, på nåt av de fina våningsplanen. Så att mer material och information får plats.
Så att alla kan komma och titta. Så barnen kan få se och leka med herr gurka och kusin vitamin och krakel och alla miljöer. Men så att också vuxna får en bra genomgång av LH:s livsverk.
Fatta hur många svenska författare och poeter som präglats av LH:s ordekvilibristik. Det går nog inte att överskatta.