Nina Solomins blogg

Flytt

2010-06-22T03:19:00.001-07:00

Nu flyttar jag bloggandet till vår ViLÄSER-webb: www.vilaser.se

och låter denna blogg vila tills vidare.

Välkomna dit!

Mallorcaväder

2010-05-21T02:01:00.000-07:00

Tredje tanken sändes i dag. Om powerliv, hög energinivå och billybokhyllor. Och vår brist på förnöjsamhet. Lyssnas på tex här.

Ett sånt här Mallorca-väder kräver en lunch utomhus. Boktips för den som vill sitta och läsa just nu är Janet Frame Mot ännu en sommar, kom på svenska i vintras.

ViLÄSER premiär!

2010-05-19T02:23:00.001-07:00

ViLÄSER har kommit från tryck! Ikväll är det smygläsning, gäster är nya ViLÄSER-skribenten Johanna Koljonen och deckarförfattaren Mons Kallentoft, som intervjuas i en swimming pool i nya numret.

och en helt annan sak:
I maj sänds mina tankar för dagen i SR P1. här länk till de två senaste:

7 maj och 14 maj:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1165

http://sverigesradio.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2353489&BroadcastDate=&IsBlock=

Bokhögen växer

2010-05-05T06:42:00.000-07:00

De senaste veckorna med ViLÄSER har varit jätteroliga och mycket intensiva. Fullt ös och nu är snart tidningen skickad. Bokhögarna däremot har växt på höjden -- jag har inte hunnit öppna paketen i samma takt som de trillar in.
Få vet att en stor del av en bokredaktörs vardag består av att öppna trilskande paket. Att ge sig på de förpackningarna är en kamp mot materian.

Men mycket snart, när ViLÄSER gått i tryck, ska jag ge mig på detta:

falska memoarer

2010-04-25T12:26:00.000-07:00

En stund av denna söndag satt jag i nysolen på balkongen och läste Karin Thunbergs spännande intervju med poeten, författaren och akademiledamoten Kjell Espmark. Han kommer ut med sina memoarer nu, "Minnena ljuger", och betonar hur icke-dokumentära de är. Att det snarare rör sig om fiktion, hans eget sätt att minnas sin barndom, som inte alls har några anspråk på att vara någon "objektiv" sanning.

Det verkar närmast vara en tendens bland en del manliga författare som skriver självbiografiskt att betona hur påhittade deras självbiografier är. Torgny Lindgren kommer ut med memoarer i höst och om jag inte minns fel från katalogtexten vill inte heller han beskyllas för att skriva någon Sanning.

Daniel Sjölin från en yngre generation lekte ju med detta i sin senaste, möjligen sista, bok, en "självbiografisk" roman om en alkoholiserad programledare i tv som var dikt rakt igenom.

Allt detta som motpol kanske till norrmannen Knausgård med sin mångtusensidiga självredovisning Min kamp. Eller Lars Norén för den delen med sina dagböcker.

En palm?

2010-04-19T04:24:00.000-07:00

Vi har flyttat om på redaktionen, vilket lett till att jag varit tvungen rensa upp i bokhögarna. Det är alltid lite oroligt kring att flytta på sig och bryta upp, men den stora vinsten är alltså att man blir av med en hel del grejer.

Samtidigt tuffar produktionen av ViLÄSER nr 2/2010 på, och det är väldigt roligt. Jag är omgiven av blixtrande topphjärnor och spjutspetskompetens och tillsammans baxar vi tappert innehållet fram mot största möjliga fulländning.

Ett inslag är i alla fall ett trädgårdsreportage, och jag överväger köpa in lite plantor till vår redaktionshörna.

En palm man kan gömma sig bakom när det behövs tex. Grönt är inte bara skönt, det är också bra hälsan. Här en artikel om det.

Först kommer yoghurten, sen kommer moralen?

2010-04-10T05:20:00.000-07:00

Jag funderar på yoghurtmannen, greken som stämt ett mejeri för att de använder hans ansikte på sin turkiska yoghurt. Mejeriet tänker inte ta bort honom, så länge de tror sig ha juridiken på sin sida. Så tills vidare distribueras han ut, frontar deras turkiska yoghurt över hela sverige (skandinavien?).

och så associerar jag till genren romaner om faktiska personer i livet. Inte biografier, utan litterära fantasier om levande personer, som utgår i från deras liv> . På litteraturbåten hade Alexander Ahndoril en del intressant att säga om den. Han håller ju på med en romantrilogi baserad på levande (i skrivande stund) personer. (Regissören, om Bergman, Diplomaten, om Hans Blix... den tredje ännu okänd).

skulle han - eller annan författare som sysslar med samma genre - kunna bli stämd för att använda sig av någons biografi? Visst. Skulle författaren kunna bli fälld? Betydligt mer osäkert. Jag ska kolla med dagismamman jag brukar träffa på tunnelbanan på morgnarna, hon jobbar på Svea Hovrätt som ligger alldeles i närheten av Tidningen Vis redaktion.

återkommer i ärendet. tills vidare kan man roa sig med att grubbla över det moraliska dilemmat.

Strindberg, talgoxe och bisarr motorsågssång

2010-04-06T04:33:00.000-07:00

Låt oss fira våren - och att vi på allvar kommit igång med produktionen av nya Vi LÄSER - med lite mer fågelsång. Talgoxe.

Det var ju också så att Strindberg skrev dikter där han imiterade fåglars sång.
Låt mig fortsätta festen med ett litet historiskt vittnesmål i Hylands hörna. Hyland samtalar med Strindbergs hembiträde Tea Nilsson som arbetade för honom på Karlavägen 1899-1901.

och slutligen, ett klipp om en australiensisk fågel som kan imitera minst 20 olika arters läten, inklusive kameraklick, billarm och motorsåg. Det roligaste ligger i slutet, kring 2 minuter.

Bästa bilderboken i vår?

2010-03-31T00:38:00.000-07:00

Landade på mitt skrivbord igår: "Vad säger fågeln?" -- en bilderbok om fåglars kviddevitt med stor vårkänsla. Humor och poesi i skön förening. Jag ska genast testa den på min 3-åring, vi har precis börjat lyssna på fågelsången som äntligen satt igång. Poeten Joar Tiberg står för text och Anna Bengtsson har gjort de fina bilderna.

Sofi Oksanen...

2010-03-30T02:35:00.000-07:00

... blev det som fick Nordiska rådets litteraturpris. Se här. Och läs också Vi:s kritiker Therese Bohmans recension av boken Utrensning här. Hon gav den högt betyg men kallade den samtidigt för "en riktigt äcklig bok".

Sofi Oksanen intervjuades i Vi LÄSER nr 3 2009, om sin nya roman. Anna Jörgensdotter träffade henne i Helsinki i höstas, läs deras intressanta författarsamtal här.

På pricken om Vilks

2010-03-26T03:48:00.000-07:00

Bengt Ohlsson är briljant. Läs hans krönika i dag i DN På stan angående Lars Vilks -- en perfekt kombination av moralisk kompass och humor. Tyvärr verkar den inte utlagd på nätet än, så ni får leta upp den själva.

Litteraturbåten var toppen, sen däckade jag omgående i samma influensa som min ett-åring. men nu har jag kravlat mig upp ur katakomberna igen. Mer följer.

Nya Vi LÄSER

2010-03-15T03:34:00.000-07:00

Förresten, jag har blivit chefredaktör för vårt bokmagasin Vi LÄSER. Otroligt spännande och roligt. Vi är i full gång med maj-numret, som blir det första med ny besättning i redaktionen.

Jag kommer att hålla er à jour på bloggen med hur arbetet utvecklas.

Till sjöss

2010-03-15T01:56:00.000-07:00

Förberedelserna pågår för fullt inför årets litterära båtsalong (16-19 mars). Åtta stjärnförfattare kommer ombord och möter publiken på 1000 personer per båt. Monika Fagerholm, Aris Fioretos, Carina Rydberg, Jonas Karlsson, P O Enquist, Alexander och Alexandra Ahndoril, Karolina Ramqvist...

Förresten, en sak som kan stanna mellan oss... Min chef tror att jag ska tillbringa tre dygn till sjöss på vår litterära båtsalong och vara moderator, bokförsäljare och välkomsskålare. Det är iofs sant. Vad hon inte vet är att båtsalongen för min del också är en kognitiv tredygnsbehandling mot min finlandsfärjeskräck.

ok, jag har gjort det förr. och det brukar vara såhär: jag oroar mig dagarna innan, för hur vädret ska bli och så, men när jag väl är ombord fokuserar jag på det roliga; programmet, människorna, samtalen. böckerna. maten. Då hinner man inte ha båtskräck, det händer för mycket annat. och vips så har man teraperat sig. Och haft väldigt kul, samtidigt.

Vilks och världspoesi

2010-03-11T01:03:00.000-08:00

Passande nog har Världspoesidagen 21 mars i Botkyrka "Det fria ordet" som tema. Man blir glad, tycker jag, när man ser att flera kulturskribenter tar tydligt ställning för yttrandefriheten efter mordplanerna på Vilks.

När diskussionerna om Muhammedkarikatyrerna pågick var det vad jag minns flera skribenter som gled, inte helt och entydigt stod upp för deras rätt att publiceras. Oavsett hur osympatiska man tycker att karikatyrerna är, måste de få publiceras utan att ambassader eller människor börjar attackeras. Detsamma gäller blasfemiska bilder av judiska eller kristna religionsprofeter.

Och nåt annat. I kväll tittar jag på Babel, stjärnreportern Elisabet Åsbrink intervjuar Eva Gabrielsson, avlidne deckarförfattaren Stieg Larssons sambo.

Man smälter

2010-03-03T07:38:00.000-08:00

Dags att frambesvärja våren. Det här är så sockersött romantiskt att det borde få den allra envisaste istapp att smälta. Observera Den Manlige Författaren i början. Cigaretterna, de hopskrynklade manusbladen. Vart tog förresten de hopskrynklade papperen vägen? Skrynklar dagens författare ihop de manusblad som de tycker är misslyckade? Eller deletar de allt på datorn, direkt?

Kungliga kärlekspoesin läggs ner

2010-02-22T04:17:00.000-08:00

Två kulturscoop har vi i nya numret:

1. Maja Lundgren vill inte nämna några namn när hon berättar att kulturfolk hoppat på henne med anklagelser om att hon är född med silversked i mun (= som barn till Caj Lundgren, översättare, dagsversskribenten, tidigare kulturredaktören på SvD etc). Maja Lundgren alltså, är det som inte vill hänga ut nån med namn. kan kvalificeras som scoop, med tanke på hennes track record?

2. Vi är först att berätta att Mårten Castenfors (chef för Liljevalchs konsthall) kärlekslyriks-projekt läggs ner. Han gick ut med förfrågan till en rad väletablerade svenska poeter, om att skriva en kärleksdikt inför det kungliga bröllopet senare i år. Alstret skulle sedan läsas in av en professionell skådespelare och sedan kunna avlyssnas tillsammans med lövens sus i den vackra trädallén på Strandvägen i Stockholm. Men på grund av häftig kritik från en del poeter läggs det ner. Castenfors bedömde att allt skulle handla om vilka poeter som tackat ja till att medverka i det laddade projektet och vilka inte.
Tråkigt, och egendomligt att det blev så. Det finns större faror för svenska poeters integritet än kronprinsessans bröllop, eller ett uppdrag från staden.

Maja Lundgrens livskurva eller är det en spiral?

2010-02-19T04:15:00.000-08:00

Här lite spännande snurr som vi publicerar i nästa nummer, med intervjun jag gjort med Maja Lundgren, hyllade Pompeji-författaren som gjorde skandal med dokumentären Myggor och tigrar. Hon är aktuell med nya romanen Mäktig tussilago.

foxtrot

2010-02-15T00:59:00.000-08:00

Yes, det var fantastiskt. Jazz-orkester och golv så dansbonade att man kunde spegla sig i dem. Tea dance på Nordiska muséet är ett oslagbart feel good-knep för en snöig februarihelg. Varje lördag eftermiddag, till sista mars tror jag det är.

Tea Dance

2010-02-12T07:16:00.001-08:00

Imorgon blir det tea dance med maken, jag tänker att det kanske blir nåt i den här stilen?

Eller så blir det såhär...

sverigedemokraterna och medierna

2010-02-11T04:24:00.000-08:00

Igår, på mycket spännande Axess-seminarium, diskuterades hur medierna kommer att hantera Sverigedemokraterna i sin valbevakning. Länge har de tigits ihjäl, eftersom de varit ett oansenligt parti, men med de höga opinionssiffrorna och representation på kommun-nivå är det inte något adekvat sätt att hantera dem.

En särskilt intressant tanke var hur agendan sätts. Väljarna är intresserade av frågor som omsorg, skola, sjukvård. Vad har detta nya parti att säga i dessa frågor? Vad de har att säga om integrationen är ju redan välkänt.

Fler vår-böcker

2010-01-25T05:35:00.000-08:00

I nya krispiga redesignade februari-Vi skriver jag om bokvåren och nu tänker jag fortsätta listan med titlar att hålla ögonen medan snön tinar bort och morgnarna ljusnar;

Ett udda projekt är Bonniers serie med böcker om statsministrar. Redaktörer är Mats Bergstrand och Per T Ohlsson. Skribenter bland annat Mats Svegfors och Annika Ström Melin (den sistnämnda, numera ledarskribent på DN, skriver om Göran Persson).

Astrid Trotzig kommer med sin fjärde roman, Dubbelgångare.
Dilsa Demirbag Sten kommer med sin andra självbiografiska bok, Fosterland. Jag gillade hennes första, en rapp berättelse om hennes barndom. Hon är kurdiska och föddes 1976 i Turkiet.
Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977, är den nigerianska författaren som alla pratar om sedan hennes roman En halv gul sol . Mitt sommarprojekt är att läsa den. Men för er som redan har, kommer hennes debut från 2004 Lila Hibiskus på svenska nu.

Ebba Lindsö skriver i sin utkomna bok Livet, makten och konsten att vara sig själv om konflikten mellan karriär och barn. Dvs hur lite hon var närvarande när hennes barn var små.

Intervjun med henne i DN i söndags verkar inte ha lagts ut än på nätet, men det fanns en formulering där som kvalar in till min påbörjade samling av spaningar om hur kvinnor framställs i media. Del två efter den om Herta Müllers spädhet. Jag tänker på att journalisten direkt börjar kalla henne Ebba (med förnamn enbart) och skriver att ljuset faller in vackert på henne. Men sätt namnet Göran där i stället, och tänk "man med makt", och det blir helt osannolikt att journalisten skulle formulera sig så. Detta tar jag inte upp för att svärta ner skribenten, som säkerligen är lika medveten som vi andra om könsroller etc, utan mer för att det är intressant hur blinda vi journalister kan vara för hur olika vi skildrar våra informanter, delvis beroende på kön och klass.

Och Clarence Crafoord berättar i sin memoarbok Kärleksförsök och svek. Berättelser ur min levnad, om sin framgångsrika karriär. man blir lite nyfiken på hur han skriver om sin papparoll.

Bengt Jangfeldt kommer med en bok om poeten Joseph Brodsky. Språket är gud.

Jag fortsätter listan vartefter!

Baksi och Stieg Larsson

2010-01-21T13:16:00.000-08:00

I nya numret av Vi intervjuar jag Kurdo Baksi som kommit ut med en personlig bok om sin vän Stieg Larsson. Han berättar bland annat att han numera ägnar en stor del av sin arbetstid, hela 75%, åt att resa runt och vara Stieg Larssons "ambassadör". Han reser över hela världen och inviger filmpremiärer, medverkar i talk shower i tv, signerar böcker... och varje torsdag tar han emot internationell press på ett hotellrum i Stockholm.

Som ni säkert inte har missat har Baksi fått kritik av andra som kände Stieg Larsson En gammal medarbetare från tidningen Expo pekar ut några faktafel i boken (som Kurdo Baksi själv säger att han skrev, råmanuset, på mindre än en månad läste jag nånstans) i TV 4:s nyhetsmorgon, se själva här.

födelsedagsmys

2010-01-05T02:12:00.001-08:00

Jag fyllde år i söndags och måste bara citera min treårige son när vi satt och åt festmiddag (dvs hämtmat thai, cerisa servetter i glasen och ballonger i lampan som han hade hjälpt till med att distribuera): "Det är så mysigt att man nästan drunknar".

det kommer så mycket sköna uttryck nu, från honom, som är liksom språkligt nydanande och på pricken på samma gång.

Müller igen

2009-12-11T05:32:00.001-08:00

Då måste jag säga att Mikael Timms uttryck om Herta Müller i Kulturnytt P1 härom morgonen var bättre, helst kongenialt med hur hon såg ut under presskonferensen på Svenska Akademien i tisdags:

"Impression by depression."

späda författarinnor

2009-12-11T01:03:00.000-08:00

I morse när jag läste tidningen hittade jag två käpphästar som jag ville blogga om. Den ena föll ur minnet på t-banan på väg till jobbet, men den andra tänker jag genast ta upp.

Det handlar om alla dessa SPÄDA författarinnor. I flera artiklar om Herta Müller beskrivs hon, nybliven nobelpristagare, litterär mästare, som "späd". Jag menar, visst, hon har kanske en späd kroppsbyggnad, men varför är det så viktigt att kommentera det? Det är en klyscha som enbart klibbar vid kvinnliga författare. Den finns nåt slags schablonbild om den sköra, späda, naturligtvis ganska så vackra, kvinnliga författaren, som nästan nästan går av på mitten för att hon är så otroligt skör, men som har en inre styrka, trots sitt veka uttryck och svaga fysionomi.

Ok, klyschor finns det också om manliga författare, men mycket sällan kommenteras deras kroppar eller utseende. Tänk va, att man skulle skriva om en manlig pristagare: "Populära XX gav glans åt prisutdelningen. Den späda litteraturpristagaren kom klädd i svartvitt". (DN)

Eller såhär, också ursprungligen ett riktigt citat om Müller: "Denna 56-åriga man påminner mer om en ung pojke. Han ser skör ut men utstrålar integritet." (DN)

Om en manlig nobelpristagare? Knappast.

Men späd som adjektiv om kvinnor är en komplimang. Det är bra med kvinnliga författare som är så sköra och smala att de nästan går av på mitten. Och om jag undantagsvis får tillåta mig en mer konspiratorisk feministisk tolkning: I synnerhet är det bra om de skriver så bra som Herta Müller. Hon är visserligen bättre än en massa män på att skriva, men ändå inte alls hotfull, titta på henne bara, det räcker med att man blåser på henne så fladdrar hon iväg, så späd som hon är.

Få skribenter skulle antagligen ha kommenterat om Herta Müller var lite tjock. "Den tjocka litteraturpristagaren kom klädd i ett svartvitt tält".

Det här att manliga författares kroppar sällan kommenteras, medan kvinnliga författares kroppar ofta kommenteras, i alla fall om de är smala, är väldigt mysko.

Här har ni lite färska exempel:

http://www.dn.se/dnbok/herta-muller-nobelpriset-stockholm-1.1010582

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/av-allt-i-varlden-ar-vi-brackligast-svd-traffar-nobelpristagaren-herta-muller-i-berlin_3889507.svd

http://www.tidningenkulturen.se/index.php/nyheter-mainmenu-53/inrikes-mainmenu-49/5597-qvarje-ord-vet-nagot-om-den-onda-cirkelnq

Litterär groda

2009-12-09T06:31:00.000-08:00

En av årets sista grodor hoppade i P1:s litteraturprogram Bibliotekets senaste avsnitt.

Inbjudna gäster skulle prata om nobelpristagare och en fråga gällde dem som fått priset under de senaste tio åren. När programledare Louise Epstein frågar författaren Stewe Claeson (som var inbjuden i egenskap av att ha läst så gott som alla nobelpristagare om jag hörde rätt) vad han anser om 00-talets nobelpristagare i litteratur, svarar han bland annat :

"Jag tycker att de liknar varandra i något avseende också. Jag börjar bli lite lite trött på det ständiga ältandet utav förintelsen och så. Och det gäller också svensk litteratur nu, med fler romaner som handlar om samma sak".

Varpå Louise Epstein enkelt undrar vilka av de senaste tio nobelpristagarna förutom Imre Kertész som skriver om förintelsen?

Ingen naturligtvis. Vilket Claeson nu inser, 0ch börjar mumla om att de sysslar med "den problematiken" som har med "förtryckspolitiken" att göra. Hans exempel är Pamuk, Lessing och Müller. Louise Epstein konstaterar mycket riktigt att förtryck ju är ett ganska vanligt litterärt tema, och går sen vidare.

Men om Stewe Claeson menar politiskt förtryck i allmänhet, varför säger han "ältandet om förintelsen"? Dessutom, det är en rätt makalös inställning typ; get over it, ok, sex miljoner judar utrotades, och ett antal andra miljoner homosexuella, romer, sinnessjuka. men det var väl ett fasligt tjat om det. det var ju sextio år sen, kom igen, liksom.

Hade jag varit drabbad (det finns ju sådana personer i livet fortfarande) hade jag tagit, tja, rätt illa vid mig om nån uttryckte sig så.

Får man gissa att Stewe Claeson (som i höst kom med romanen Än jublar fågelsången, garanterat förintelsefri) egentligen är sur för att Steve Sem Sandberg fick Augustpriset för sin tegelstensroman om ghettot i Lodz och att Per Agne Erkelius nominerades till dito pris för en roman som utspelar sig under förintelsen? Att det är vad som egentligen ligger bakom Stewe Claesons märkliga kommentar?

Ni kan lyssna själva här. ca 36 minuter in i programmet.

Fler årets bästa böcker

2009-12-07T07:41:00.000-08:00

Såg just att Alexandra Coehlo Ahndorils roman Mäster om August Palm nominerats till Sveriges radios romanpris. Den hör hemma på julbokslistan. Hon har en fantastisk språkbehandling, och en suggestiv, helt egen ton.

Och så självklart Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten, om Lars Noréns pjäs 7:3. En fängslande dokumentär om det kontroversiella teaterprojektet som tog sin ände med polismordet i Malexander.

feelgood tips

2009-11-27T04:39:00.000-08:00

Jag har just nyupptäckt Fem myror är fler än fyra elefanter som bästa, absolut bästa sortens muzak eller feelgoodmedicin.

Jag köpte en skiva åt min treårige son som vi lyssnar till när han ska sova. och jag blir på så överraskande och oändligt gott humör efteråt. ett två tre fyra fem sex, sju åtta nio tiiiio, elva tolv tretton fjorton, femton, sexton och sjuuuuttton --- arton, nitton. ekar i mitt huvud som en munter liten slinga hela dagen efteråt. eller sången om A. jag måste lära mig texten bättre innan jag citerar.

musiken blir så mycket tydligare när man inte ser det på tv. bättre än proszak för en sjuttiotalistmamma.

Julbokstips

2009-11-23T07:35:00.001-08:00

I nya numret av Vi ber jag åtta kända och aktuella författare att vaska fram sina favoriter under bokåret 2009. Agneta Pleijel, Björn Ranelid, Gabriella Ahlström, Dick Harrison m.fl. rekommenderar sina pärlor.

Och nu tänker jag själv föreslå några årsaktuella böcker att ge bort i julklapp:
Kanadensiska novelldrottningen ALICE MUNRO har kommit ut med två volymer på svenska i år; Nära hem och Kärlek, vänskap, hat. Hon har ett mycket exakt öga för mänskliga relationer, och en förmåga att skapa psykologiska undertexter som imponerar. Perfekt gåva till svärmor.

En annan intressant novellist är israelen ETGAR KERET, som jag träffade i Göteborg tidgare i höst. Han introducerades med novellsamlingen Åtta procent av ingenting förra året, nu finns ytterligare en, som fått titeln Goda intentioner. Gillar man Kerets absurda, tragikomiska stil är även den nya samlingen ett måste, fast jag tycker att den innehåller en del texter som är något grövre och brutalare. Perfekt att ge till en urban, ung vuxen.

MONICA FAGERHOLM är ett självklart måste. Glitterscenen heter den fristående fortsättningen på augustprisbelönade Den amerikanska flickan. Fagerholm är med sin helt säregna, på samma gång svårtillgängliga och flödande rika litterära stil både originell och nyskapande. Ges t.ex. till en väninna som kommit förbi småbarnsåren (mest pga tjockleken alltså).

Det var tre, jag återkommer med fler TIPS framöver. Än är det inte ens första advent.

prisutdelning i kväll

2009-10-29T07:42:00.000-07:00

Det blir trumpet också! flott som bara den!

Ramqvist fick priset

2009-10-27T08:01:00.001-07:00

Nu är det officiellt, Karolina Ramqvist får Tidningen Vi:s litteraturpris 2009.
Jag träffade henne för den stora pristagarintervjun och kan rapportera mitt intryck: en lugn, eftertänksam, trevlig person. En som formulerade sig i precis perfekt lagom takt för att en reporter ska hinna anteckna ordagranna citat. Lite tillbakadragen.

Här kan ni läsa intervjun, samt motiveringen.
På torsdag på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan Stockholm kommer jag att intervjua henne på scen. (Nu har jag fått besked. det blir små muffins och nåt att dricka till. )

Augustprisnomineringarna

2009-10-19T04:24:00.000-07:00

Kom just tillbaka från presskonferensen för Augustprisnomineringarna.
Fina val, fina motiveringar. Men jag hajade till inför en formulering i motiveringen av Per Agne Erkelius roman Hotel Galicja.
Juryn kallar konstigt nog hans roman för "vittneslitteratur". Den är fiktiv, en historisk roman möjligen, men inget vittnesmål . Vittneslitteraturen från andra världskriget är skriven av dem som var med om kriget, den är i regel baserad på egna upplevelser. Tänk Primo Levi, Imre Kertesz, mfl.
Glidningen där blir väldigt märklig, man kan ju inte (ens i litterär form) vittna om en historisk händelse som man aldrig har upplevt?

Feghet är inte respekt

2009-10-19T01:59:00.000-07:00

Minns ni hur debatten gick i Sverige i samband med Muhammedkarikatyrernas publicering och de efterföljande upploppen?
I DN Boklördags intervju med Salman Rushdie finns en passage alldeles i slutet, som på pricken beskriver vad som hände. Att så många under täckmanteln av att de var känsliga och respektfulla inte ville publicera, när det egentligen handlade om helt vanlig oglamourös feghet och rädsla:

"Men när det finns ett hot om våld ändras situationen och därmed borde alla tidningar i världen ha publicerat teckningarna.
– Hot om våld kan inte mötas med undfallenhet. Det leder bara till mer våld. Det är oroande att så många som valde att inte publicera lutade sig mot respektargumentet. De var bara rädda och när rädslan kallas för respekt visar det att vi blivit fegare."

(Läs hela artikeln här.)

Tänk vad förbluffande få svenska intellektuella ändå som såg det på detta (rätt självklara) sätt.

Vi:s litteraturpris

2009-10-14T01:23:00.000-07:00

Den 29 oktober, torsdag, är det dags! Då presenteras den som får Vi:s litteraturpris i år. Och för första gången är spektaklet offentligt. Kom till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm och var med. kl 17.30. Vi pratar med Pristagaren och sedan signerar han/hon böcker.

Jag har pressat Helena, vår marknadschef: Alla som kommer får en presentpåse. Fiskdammsupplägg fast för vuxna -- dvs man får grejerna direkt, utan att behöva fiska bakom en filt. Bra va?

Herta M svår att nå

2009-10-12T02:41:00.000-07:00

Har inte en nobelpristagare en moralisk plikt att prioritera svenska medier i floden av intervjuförfrågningar? Det är ju ändå ett svenskt pris?

Har inte en nobelpristagare, om hon nu accepterar priset, ändå nåt slags tillgänglighetsplikt för medier? Är det helt ok att bara dra ner rullgardinen dag två och inte göra några intervjuer what so ever?

Nä, det tycker jag inte. Om det inte finns synnerliga skäl till att hålla sig undan, typ dålig hälsa eller så. Annars tycker jag faktiskt att man har ett slags representationsplikt i medierna under tiden efter att man fått priset. Kanske ett helt år efter rent av. Det är liksom priset för att få priset. Och vill man inte ha det kan man ju tacka nej.

Ja, jag står för att jag i dag är en gnällig redaktör. Jag tycker inte det är ok att dag två säga nej till what or who so ever. Som Herta Müller gjort, om det nu var någon som undrade vem jag syftar på.

Obama och Müller

2009-10-09T02:12:00.000-07:00

Vilket märkvärdigt val, fredspriset till Barack Obama. Kan inte karln få hinna uträtta något innan han får det? Eller får han det snarare för att hans företrädare Bush var så illa omtyckt och Obama inte fortsätter föra samma politik? Det måste ju krylla av personer som arbetat hårt och länge världen över med belöningsbara projekt. Och som kanske behöver pengarna och uppmärksamheten bättre än USA:s president.

Och apropå litteraturpriset: Det var länge sen jag var så sugen på att läsa mer av en litteraturpristagare så som jag blir med Herta Müller. Först ska jag bara läsa klart nyutkomna boken av Alice Munro, kanadensiska novellisten som jag tippade skulle få priset i år.

herta müller!

2009-10-08T04:04:00.000-07:00

Det var väl då för väl att det blev en kvinna.

Men framförallt förstås! En författare med ett verkligt angeläget ämne, som skriver om yttrandefrihet och förtryckarmekanismerna i en diktatur. Bra val, akademien.

Här på redaktionen var det chefen Anneli Rogeman som vann gissningstävlingen. Jag hade gissat på Alice Munro eller annan utomeuropeisk kvinna, ej västerländsk. Ingen trodde på Joyce Carol Oates. Nån trodde Amos Oz. Det trodde inte jag, jag tror att akademien upplever det som för politiskt att välja en israel, oavsett om han är fredsaktivist eller ej. Konstigt att han var en sån lågoddsare hos Ladbrokes.

Att göra lista

2009-10-01T00:09:00.000-07:00

Skriv ut en intervju i dag, mellan mötena.
Gör en annan intervju i morgon.
Läs:
Etgar Keret.
Alice Munro.
Gellert Tamas De apatiska.
Elisabeth Åsbrink Smärtpunkten.
(Helst i helgen alltihop.)
Kompa ut i morgon eftermiddag.
Fixa två presenter, till en tvååring och en tre åring.
I helgen:
Gå på barnkalas 1.
Gå på barnkalas 2.
Åka till Ikea och köpa en grej som vi skulle ha fixat för länge sen.
Vattna orkidéerna.
Ta reda på vem som får nobelpriset i år.
Ta reda på när vi ska gå till synagogan nästa vecka på Simchat Torah (barnen får godispåsar).
Boka tvätt-tid.

Jag älskar Lennart Hellsing

2009-09-29T03:39:00.000-07:00

Dvs som redan nämnts tycker jag att han har skrivit några av våra mest geniala barnböcker. Därför blev den senaste boken något av en besvikelse. Kanske borde en redaktör ha hindrat tex rimmen om att de gula kineserna spetsar missionärer eller liknande. (Förlåt inexakt citat, jag kompletterar med korrekt rim senare. Men andemeningen är densamma.) Den versen är liksom plump och lite konstig. Hur läser man den för en treåring? Eller en sexåring?

Nä, man läser inte förstås. och det blir lite konstigt med de röda indianerna som figurerar också. Jag menar, jag är ingen petimeter-moralist eller politiskt korrekthetsfascist, men indianer är strängt taget inte så röda, på riktigt. Det känns inte riktigt som om rimleken med olika hudfärg är så samtida. Mina barn kommer att leva i en värld där hudfärg inte är lika stor grej som på femtiotalet, då det var sensation att se, säg, en svart man på gatan i Sverige.

?

2009-09-25T06:01:00.001-07:00

Hallå?
Kan ingen kommentera något?

novellmöte

2009-09-25T05:40:00.000-07:00

Har just haft samtal med Jonas Karlsson, författaren och skådespelaren, och Etgar Keret, en av de absolut största författarna i den yngre generationen i Israel.
De skriver på sina egenartade vis, men har en blick för det absurda, sorgliga och humoristiska gemensamt.
Läs dem bägge, de är fantastiska på var sitt vis.
Annars är bokmässan i Göteborg som vanligt, intensiv, myllrande, VARM (de borde dra ner temperaturen i lokalerna), flimrig, och kul.
Jag har inte hunnit se något seminarium, men har stått i montern B05:60 och träffat en massa människor, läsare, lärare, grannar och bekanta. Toppen.

Samt hållit samtalet med Anna-Karin Palm, Jerker Virdborg och Anneli Rogeman om Vi:s litteraturpris OCH manifestdebatten. Jerker och Anna-Karin hade en slipat, skarp munhuggning. Under en sekund eller två blev jag lite orolig för det framtida juryarbetet, men det gick bra och de gillar ju varann också. Helst tycker jag att alla ska vara vänner.

Johan Hakelius gick förresten med på att rekommendera min bok ok, amen på Vi:s boktips-site, mot att jag rekommenderade hans Döda vita män. Fair enough.

Jag tycker att det är väldigt kul att stå i montern, men är lite oroad över detta. För jag gillar att träffa folk, men så gillar jagockså just den där kiviks marknad-grejen, att få ge folk ett prenumerationserbjudande av sällan skådat slag, att lägga med ett extra klistermärke eller en gratis tidning från förra hösten. Eller en gratis karamell:
"Inte nog med det! Jag lägger också med det här rosa bokmärket som det står Vi Läser på. Och inte nog med det! Du får också det här KLISTERMÄRKET som det står Tidningen Vi på. Och inte nog med det, du får också den här gamla tidningen, (som vi omöjligt kan bli av med på annat sätt), ett äldre nummer, men helt gratis, DET LÄGGER JAG OCKSÅ MED. Och inte nog med det! om du dessutom lämnar din mailadress får du en pocketbok. Här! Ta två! En till frun också."

Ja, ni fattar. Jag har blandade känslor inför det här. Borde jag ha blivit något annat än kulturredaktör? Försäljare på ambulerande marknader?

Nä, jag tror faktiskt att jultomte är det rätta alternativet i så fall. för det är just det här att ge bort som jag gillar.

dokumentär radiopärla

2009-09-22T02:46:00.000-07:00

Radio är småbarnsförälderns räddning, ett fantastiskt medium. Särskilt P1.
I lördags fastnade vi i den här dokumentären medan vi satt i bilen, så att vi var tvungna att lyssna klart innan vi kunde slita oss.
Får han ha hund? av Lotta Eriksson. Om att hitta en man via kontaktannons. Helt underbar. Lyssna här. Men obs! dra fram markören till cirka 34 minuter, då börjar denna dokumentär.

varmt

2009-09-21T00:25:00.000-07:00

Meteorologen i radion i morse sa att september haft toppnoterad värme varje dag. Över tjugo grader. Det är helt uppenbart nu.
September är det nya augusti.

kina och bokmässan i frankfurt

2009-09-16T01:50:00.000-07:00

Det blir onekligen intressant att se hur Frankfurtmässan i oktober hanterar hedersgästlandet Kina. "Vi är inte här för att gå en lektion i demokratikunskap," ropade Kinas Tysklandsambassadör vid bokmässans inledningssymposium, enligt SvD.
Sedan tittade man på en film som handlade om hur mycket västerländska medier bashar Kina. Hm.
Oroväckande och förvånande också att bokmässans chef Jürgen Boos bad om ursäkt (sic!) för att kinesiska dissidenter närvarade vid inledningssymposiet.

Vem vinner PR-kriget? Kommer Kina att kunna gästa mässan utan att dissidenterna kommer fram? Eller kommer tyska PEN klubben och Kina-kritiker att kunna göra sin röst hörda i det täta, sammantagna sorlet från mässmontrarna?

Först OS, sedan bokmässa i Frankfurt. Det är nog rätt att inte bojkotta. En positiv förändring i Kina understöds antagligen inte av isolering. Men då är det viktigt att man inte blundar för övergreppen på mänskliga rättigheter, censur etc. Och inte ber om ursäkt för att även de sakerna diskuteras.

vad min son rimmar

2009-09-14T07:41:00.000-07:00

majs rimmar på b....
gorillorna med brillorna
soldaterna, tomaterna,
citronerna, baronerna

adam rimmar på apan

bokmässa

2009-09-11T01:37:00.000-07:00

Först sköts den fram sedan lades den ner innan den ens börjat. Läste just i ett pressmeddelande att det inte blir någon bokmässa i Stockholm. Tråkigt.

Citat

2009-09-10T07:15:00.000-07:00

"Helvítis Fokking Fokk!"

Låneords-uttryck som islänningarna tog till sitt hjärta krishösten 2008.

Källa: Tidningen Ny Tid

tanter och träd

2009-09-10T03:17:00.001-07:00

Jo, en sak till. En viktig sak. Det vimlar - att döma av reaktionerna på mina Tankar för dagen om TRÄD, -av TANTER SOM VILL VÄRNA TRÄD MEN SOM KÖRS ÖVER. Av bostadsrättsföreningar, eller av släktingar eller andra. Flera, mer eller mindre traumatiserade, damer har hört av sig för att de känner igen sig i striden om träden. Och den tokiga nedhuggningsivern. Lyssna här.

Jag kommer att återkomma till träden, tanterna och nedhuggarna. Hör gärna av er om ni har nån koppling till ämnet.

glad

2009-09-10T03:13:00.001-07:00

Man blir glad när man kommer cyklande i Tantolunden i Stockholm och plötsligt har den gamla gistna träbron fått fantastiska blomsterutsmyckningar, röda pelargoner i raffinerade medelhavsarrangemang, längs sidorna.
man cyklar i den där BLOMSTERGÅNGEN och det känns som om man fått en överraskningspresent.
om jag hade fattat hur man får ut bilden ur mobilen och in i bloggen, eller snarare om jag orkat sätta mig in i det, had eni fått se det. nu får ni istället med ordets makt FÖRESTÄLLA ER det.

manifest igen

2009-09-02T23:55:00.000-07:00

Jo, apropå de två litterära manifesten och Vi:s litteraturjury. Vi kommer att vara på bokmässan på Tidskriftstorget. Jag kommer prata med Anna-Karin Palm och Jerker Virdborg och Anneli Rogeman om den svenska samtidslitteraturen. Torsdag 24 sep kl 14.00. Fullt slagsmål utlovas. :-)

manifesterande jury

2009-08-27T05:36:00.000-07:00

Angående de två litterära manifest som på kort tid publicerats i DN; Det känns friskt att vi har två medlemmar ur Vi:s litteraturpris-jury engagerade i debatten - och en i varje läger. Jerker Virdborg i det första manifestet och Anna-Karin Palm i det senare.

Våra jurymöten är mycket riktigt vitala, vilda, envisa diskussioner. Och väldigt roliga. Just nu håller vi på att läsa som bäst inför nomineringarna, som presenteras i Vi:s oktobernummer.

körkort

2009-08-27T00:50:00.000-07:00

Alltså. Jag brukar inte skryta men... nu måste jag, högst oödmjukt, berätta att jag tagit körkort i sommar. I april visste jag inte vad kopplingen var för nåt, i augusti körde jag upp och blev godkänd. "Akademiker kan inte köra bil," löd bilskolans chefs hårda omdöme i början av sommaren. "Teoriprovet fixar de, men inte körningen."
Ha, ha, säger jag bara. Jag är faktiskt stolt. Mycket stolt.
Och samtidigt skräckslagen! Sedan jag fick barn har jag blivit så rädd för att dö.

Lyssna gärna på Tankar för dagen i P1 måndag 31 aug, där berättar jag om likheterna mellan körkortslektioner och en självutvecklingskurs.

Jag kommer att göra Tankar för dagen i P1 fyra måndagar i rad, om olika ämnen, med start den 31 aug. Väldigt kul, men ganska svår form. En krönika som ska vara angelägen men inte polemisk. Som ska vara existentiell men inte präktig. Personlig men inte privat. Tidlös och aktuell på samma gång. Ja. ni fattar. Den som lyssnar får väl döma själv.

Augusti

2009-08-26T01:28:00.000-07:00

Hoppla. Det går snabbt, man är borta i nio månader och uppfostrar barn och sen är man plötsligt tillbaka på redaktionen och det är lite som att återse en gammal god vän, man fortsätter där man var sist. Allt är som vanligt, det lunkar på (eller snarare rullar, rusar på). På ett bra sätt.
Det är kul att vara tillbaka och göra tidning.

Jag har läst mycket Lennart Hellsing under min föräldraledighet för min 3-åring. Lennart Hellsing är som bekant genial. Han är den ende barnboksförfattare vars texter jag egentligen står ut med att läsa om och om igen, samma text varje kväll. Det är en ren fröjd att få läsa hans musikaliska rim och ordkonster. Om och om igen. Nonsens och livsvisdomar om vartannat. Det är hårt, det är svårt, ett piratliv som vårt.

Och 3-åringen kan allt utantill. Hellsing lärde honom rimma för länge sen.

Därför är det inget mindre än en SKANDAL att utställningen om Herr gurka och de andra på Kulturhuset i Stockholm - som det varit en del publicitet kring i media - är så liten. 90-åringen Hellsing är värd en rejäl retrospektiv utställning av sitt författarskap. Inte i ett litet förmak till Rum för Barn. Nej nej nej. Han ska ha en av de större lokalerna, på nåt av de fina våningsplanen. Så att mer material och information får plats.
Så att alla kan komma och titta. Så barnen kan få se och leka med herr gurka och kusin vitamin och krakel och alla miljöer. Men så att också vuxna får en bra genomgång av LH:s livsverk.
Fatta hur många svenska författare och poeter som präglats av LH:s ordekvilibristik. Det går nog inte att överskatta.

bokmässan 2008

2008-09-26T06:46:00.000-07:00

Det känns som om det är mer människor än någonsin i hallarna på Göteborgs bokmässa. Och krävs särskild teknik att ta sig fram i folkmassan / litterära trängselmingel när man är i åttonde månaden.

Några highlights ur programmet: igår spännande seminarium med Gellert Tamas -- om hans nya dokumentärbok om apatiska flyktingbarn, den som skulle kommit ut i höst men kommer i vår istället.

Intressant samtal och sedan bra action i diskussionen, es läkaren han hoppat på som om jag minns rätt heter Thomas Larsson(??) i sina granskande reportage i SVT och även i kommande boken förmodar jag, själv satt i publiken och sedan fick två intensiva minuter att försvara sig på. vilket han gjorde, med ett koncist och upprört anförande.

Tamas bok är klart en av de intressantaste i kommande vårutgivningen.

seminariet om romernas situation i Europa var nedslående (lett av Maria Leissner, en av gästerna var Rolf Ekéus), men det var konstigt att distinktionen mellan att faktiskt vara statslös och sakna formella, grundlägande rättigheter -- och att vara offer för en (smyg) diskriminering och rasism TROTS att man har de formella rättigheterna var så luddig. det är trots allt en viktig skillnad.

Peter Kilhgård och hans förläggare Magnus Bergh hade en särskild kemi på scen i dag fredag em under sitt seminarium -- de liksom satt och mös och delade en humor med ironisk anstrykning.

Förresten, John Ajvide Lindqvist fick Göteborgspostens litteraturpris. Han är ju som bekant nominerad till Vi:s litteraturpris också.

Nobelpris-Hertha Müller i samtal med Aris Fioretos kunde varit mer pedagogiskt -- dvs samtalet fördes på tyska och tolken, som säkert var jätteduktig för övrigt, hade dålig mik-teknik = svårt att höra vad hon sa. synd på så rart seminarium.

FRA och det moraliska dilemmat

2008-09-15T00:31:00.000-07:00

Idag i DN säger Birgitta Ohlsson (som lade ned sin röst i riksdagens omröstning om FRA) att hon ångrar att hon satte partiet framför sina egna ideal. Det interna spelet kring FRA - och konsekvenserna det fått för de individer som var kluvna - är högintressant, inte bara politiskt utan för alla som intresserar sig för hur makt utövas.
Missade Agenda i går kväll om partipiskan under de interna FRA diskussionerna, det måste åtgärdas.

fru ordföranden

2008-09-11T04:55:00.000-07:00

Intervjuade Horace Engdahl som sa att under akademiens nobelmöten kallas den som är ordförande för direktör, eller snarare herr eller fru direktör. Det finns fler ganska strikta formaliteter som de håller sig till under diskussionerna.

Alla akademiens medlemmar skärper sig därmed och de pratar inte alls i munnen på varandra på samma sätt som till exempel vi gör, i Tidningen Vi:s litteraturprisjury.

De är en underbar jury, men jag insåg genast att vi behöver fler regler på våra litteraturprismöten. En bra början vore att man kallade juryns ordförande, dvs mig, för fru ordförande. Det måste jag meddela dem när vi ses nästa gång. Så det blir lite ordning på torpet.

Jag fick intrycket att Horace E också tyckte att det var en bra idé.

sand

2008-09-11T04:01:00.000-07:00

Här ett citat som jag fick i dag på mailen från min käre long lost friend i Brooklyn, NY, Kenneth. Det är ur en tidningsnotis författaren Joseph Roth publicerade i Berliner Börsen-Courier, October 23, 1923 under titeln "SCHILLER PARK":

"Sand is something that God invented specially for small children, so that in their wise innocence of what it is to play, they may have a sense of the purposes of and objectives of earthly activity. They shovel the sand into a tin pail, then carry it to a different place, and pour it out. And then some other children come along and reverse the process, taking the sand back whence it came. And that's all life is."

Svenska författare och hus

2008-06-10T05:41:00.000-07:00

Vad är det med svenska (manliga?) författare och hus? Har just läst tre böcker på raken där hus på vischan spelar en central roll. Helt av en slump har jag läst dem i ett svep, men frågan är om det är en slump att de alla innehåller träkåkar på landet.
Först John Ajvide Lindqvists senaste roman Människohamn. Glesbygd, skärgårdsmänniskor, ett viktigt hus som kallas Smäcket, som ägarens släkting smäckat upp en gång i tiden.
Sedan Sven Olov Karlssons Amerikahuset -- återigen landsbygd och förfallet hus som medelålders man återvänder till efter tragisk händelse (precis som i Människohamn). Och ovanpå det läser jag PO Enquists Kapten Nemos bibliotek där Det Gröna Huset är en central symbol.

Är det något kulturellt? naturen - landsbygden - det egenhändigt byggda hemmet, torpet.
Det är något väldigt bofast med det hela.

Detta är ett text

2008-05-23T05:37:00.000-07:00

Test, menar jag förstås. (Jag håller på att utbildas i bloggeri.) Hur jag än bär mig åt för att stuva undan har jag för mycket böcker som belamrar mitt skrivbord. Det är hemtrevligt och stressande på samma gång.Jag håller just nu på att läsa reportageboken Gomorra, av Roberto Saviano, om Camorran i Neapel. På vägen till jobbet - solen sken på söder mälarstrand - läste jag det ruskiga avsnittet om hur maffian provar ut knarkblandningar på nedgångna heroinister, som ett slags mänskliga försökskaniner. makabert.Nu ska jag enligt vår webredaktörJenny Morellis manual lära mig att göra en länk i texten. Till exempel till Tidningen Vi